Tjoff!
Där försvann ljudet efter nattens uppdateringar. Va i . . .!?

Efter lite irriterat petande här och där går jag till Mandrivas forum för att kolla. Jodå. Jag är inte ensam. Buggen rapporterad. Kommer säkert rättas till om någon dag eller tre.

I går var det mitt imappade gmailkonto som inte ville vara med på bildskärm. Inget pill i världen hjälpte. Men nattens uppdateringar gjorde det. Nu funkar det som det ska.
Lite så här är det att köra 2010.0 RC1. Irritationsmoment saknas inte, men genomgående är den ruggigt bra.

Jag kör halva datorn med Linux Mint, som jag format om så det ska passa mina speciella önskemål. Mycket stabilt. Mycket pålitligt. En arbetshäst. En ardenner selad med gnome.
Den andra halvan är reserverad för Mandriva, den linuxdistribution jag trivs bäst med. Och här är det kde som gäller.

Har ett tag kört 2009.1 med 4.3. Resultat var så där. Maskinen låste sig ibland och naturligtvis alltid när det var som mest olämpligt. Därför åkte den ut för några dar sedan och ersattes av RC1:an som har 4.3.1 från start.
Jag är imponerad. Med 4.3 är kde till slut äntligen moget för fler än fantaster. I Mandrivas stall är den ett arabiskt fullblod.

Sitter och jämför mina två datorhalvor. Gnome känns gammalt och passé, vilket det också är. Gnome 2.x sjunger redan på sista versen och trean närmar sig med allt vad barnsjukdomar innebär. Hoppas dessa blir mindre smärtsamma än kde:s övergång från 3 till 4.

Men under tiden kan det finnas anledning även för inbitna gnomer att ge kde en rejäl chans. Det kan rädda frisyren i framtiden.
Och ska man göra det är Mandriva rätt. 2010.0 har något stort på gång.